jaa idag är det 7 år sen jag flyttade till sverige.

känns rätt okey, eller aa det känns underbart ;D

Men det var inte direkt de jag skulle skriva om.

Jag skulle skriva om mötet med V efter att inte ha träffat honom på 10 månader och 12 dagar.

Men för att förstå helheten måste man veta lite som hände innan.

V är mitt ex och den ända killen som jag har älskat så mycket som jag älskar honom.

Vi blev tillksammans i mitten av 2009 och va tillsammans i 5 underbara månader, det var riktig kärlek även om JAG gjorde många misstag som jag ångrar idag.

Jag tänker inte säga exakt vad för misstag det var, men jag kan säga så mycket att jag sårade honom djupt.

Efter att vi pratat med varandra blev vi inte tillsammans men med tänken på att vi gick på samma skola ville vi inte vara ovänner. Och vi klarade helt enkelt inte av att vara ovänner.

vi höll på i Ca 9 månader med varandra och många trodde vi var tillsammans men nej de va vi inte fast jag tror att båda ville.

Aja, iallafall så flyttade jag från dag till dag.. jag lämnade honom utan ord, utan att säga hejdå.. jag klarade inte det.

Att säga adjö till någon man älskar så mycket är hemskt..

Men efetr att jag flyttad blev vi tillsammans men de tog slut, eller aa de skulle bli en paus.. men blev ett slut.. vi var tillsammans i 2 månader o de tog slut.. för jag inte klarade av mig själv helt enkelt.. jag hade en dålig vecka, dålig dag... dåliga tankar samt dåligt liv..

jaa det tog helt enkelt slut.

vi träffades exakt en månad efter att jag hade flyttat typ en halv dag.. inte ens de..

Men efter 10 månader och 12 dagar fick jag se honom igen.

han satt på tåget på väg till mig, jag visste att han skulle hit. Samma dag som han skulle hit råkade min mamma ut för en olycka. Men han kom ändå, han ville finnas för mig. <3

Jag åkte in till stan med min syster.

Magen gjorde ont, både efter olyckan och  nervositeten. men känslan var underbar.

Att veta att den man saknar så mycket kommer snart stå framför en.

Han ringde mig och frågade var jag var.. o jag svarade på stationen vid en stor klocka.. de roliga va att han sa samma sak men ändp såg vi inte varandra.

han stod på andra sidan och när jag såg honom viste jag inte om jag skulle skriva gråta springa till honom eller bara hoppa av glädje.

vi kramade varandra och jag kände mig trygg i hans famn, jag kände hur tårar steg upp. Glädjetårar som trängde fram.

Han var hos mej och jag hade honom vid min sida.

Jag syrran och V började gå mot farmor ochfarfar för att du skulle köra oss hem igen och jag kände hur våra händer nuddade vid varandra och flätades ihop. En stund senare stanade vi båda två och vi kysste varandra.

Och jag kan lova att jag kände mig som i 7:de himmel.

Haha nej, men jag var helt ofixad såg helt förstörd ut men ändå kände jag mig älskad.

Och att vara tillsammans i 7 månader och hålla på i 9 sen vara utan varandra i typ 11 och se varandra igen och känna den känslad.. de kallar jag äkta kärlek. <3

och just idag kan jag säga att jag älskar honom mer än mig själv mer än någon annan <3 skulle kunna göra vad som för honom <3

jaa sitter just nu med hårfärg i håret, vi får se hur de blir ni får bild senare (: 

ska snart tvätta ut de och kvart över 15 har jag polska, fan måste plugga.. återkommer senare 

sitter nu vid datan med mjukiskläder   

och snart blir de av till äffären för att köpa hårfärg :)

så jag återkommer senare puss ;*